Litet efter att du är död                                           

då skall liljor blomma,

rosor, liljor vid din bår

där de nära vänner stå

då skall många komma.

Med sin kärleks skörd till dig,

allting bärgas in åt dig.

Då skall liljor blomma.

Ja, hon som du älskat mest

medan du var här som gäst,

som såg så som du var,

gick förbi dig utan svar –

också hon skall komma dit

och med en hand av smärta vit

på ditt läger lägga ner

skyggt ett blomst som du ej ser.

Och hon stanna skall en stund,

medan du i dödens blund

inte vet att hon är där,

såsom aldrig förr dig när.

Och hon stanna skall en stund,

gråta stilla utan grund –

ty hon vet att du är död,

overstånden är all din nöd.

Rosor, lijlor över dig,

med allt kommer de till dig,

med all kärleks överflöd,

som till hungrande med bröd.

När du inte hungrar mer,

då de allt, de allt dig ger.

Rosor, liljor har du fått.

Till det öde landet nått

varifrån du kom en gång

med sin ångest och din sång.

Och de ser sin pannas frid

att utkämpad är din strid,

att du inte ängslas mer

då i mörkret du sänks ner.

Kort kort efter du ar död

är förgäten all din nöd

- upplev att steget tar dig dit

- dit tar dig steget som du inte trodde

- du hoppades men trodde inte att det gick

- det gick att ta sig dit - dit du hoppades och drömde om...

 Mamma Lilian gick över till andra sidan Floden den 11 Augusti halv två.

 Det var en stor och stark upplevelse - ödmjukt känns det som en -

Inre Tacksamhet att få vara med när - 

hon tog sista sucken och fick somna in här.

Vemodigt skriver jag iallafall att;  - glädjen överskuggar sorgen -